Våga vägra ge upp
Förra veckan träningstävlade jag och hundarna i Landskrona.
Nike avstod platsen men skötte sig mkt bra, något okoncentrerad och splittrad men skötte sig överlag bra, 155 poäng blev det då.
Igår var vi på Trelleborgs brukshundklubb och träningstävlade.
Nike låg plats för första gången med andra hundar än Buza och han fixade det hur fint som helst, låg med hakan i backen så fint hela tiden.
Linförighet, okoncentrerad och splittrat, det känndes mer ostabilt än det såg ut. detta måste vi träna på.
läggande under gång, här måste jag ha varit otydlig för ha var inte alls med på vad det gällde i starten, annars bra.
inkallning, tyckte han satt i tankar innan starten, inte riktigt det fokus jag vill ha,
ställandet, här visste han precis.
apportering- duktig hund
hopp, känner hur han börjar lägga fokus på Titti och Roger, känns som att han vill dit och säga hej snabbt men han sköter sig och hoppar men har inte riktigt släppt dem vid ingången vid min sida.
Jag blir nervös över detta och börjar snabbt fumla i fickan efter kopplet, skärpning matte!!!
tandvisningen bra.
191 poäng av 200, det var ju bra
Vi blev filmade av min 11 åriga dotter Thea, lite skakigt hit och dit och det är inte lätt för henne att veta vem hon ska filma, mej eller hunden och hur mkt zoom som hon ska använda men hon gör sitt bästa och utan mina barn som kameraman/kvinna vet jag inte vad jag skule göra då jag tränar mycket själv pga mitt jobb.
länk till filmen:
Buza!
I Landskrona var det inte mycket som blev rätt, hon var exakt så tokig som hon var när jag började tävla med henne i ettan då jag tyckte att hon blev som förbytt, denna gången blev jag inte lika förvånad, det är länge sedan vi tävlat och hon behöver vänjas vid sådana situationer.5 nollor blev det då.
Igår började vi med att nolla sitt i grupp, jag gick tillbaka och satte upp henne och hon satt resten av tiden.
platsliggning, hon låg, med huvudet uppe, hmmmmm
FF, TL glömde att det är sakta marsch, stegförflyttningar och vändningar på stället, men skit i det, vi var där för situationens skull.
sättande, jodå, det gick väl bra tills hårbollen kom på att hon hade en tofs på huvudet, den kunde hon väl inte ha där- nu. så ett försök att få av tofsen som hon haft på sig hela dagen....
inkallning, för lång stoppsträcka, inget snack om saken
rutan, så glad att hon lyssnade på mej och inte körde sitt eget race, och en bra ingång för att vara oss, annars har hon susat förbi mej i 190 knyck trots leksaker och godis i handen, springer man så springer man snabbt är Buzas motto.
hopp apport, tycker att hon gjorde det bra tills hon tjongade in i mina ben i avslutningen, det var inte så lite iheller liksom....
metall, samma som i Landskrona, fast denna gången sprang hon halvvägs in innan hon släppte, efter en åthutning gjorde hon som man bör. Roger visste varför hon gjorde så, efter hoppet blev jag så glad och belönar så mkt när hon gör rätt att hon blir alldeles till sig i trasorna, så stannar hon kvar i den sinnesstämningen så blir det som det blir. Det stämmer ju så bra när han säger det till mej, jag får helt enkelt sluta bli så himlastormande glad när hon gör rätt, fattar inte varför ingen sagt detta åt mej tidigare, även om jag blir glad när NIKE gör rätt så blir jag inte SÅ glad, varför blir jag det då med henne? för att jag inte tror att hon kan?
vittringen uteslöts
fjärr, ja hon flyttar fram ca 10 cm = 10 cm för mkt, det får vi träna på.
Men så glad jag är att vi lyckades med så mycket mer än förra gången, känns som att vi är på rätt väg nu.
Ge upp och sluta träna henne för att det är mer komplicerat än med NIKE? Aldrig i livet!!
länk till filmen från igår. (där youtube plockat bort musiken, grrrrr)
