Den största besvikelsen har nu lagt sig.
För att göra en lång historia kort - det blev inga valpar i
England.
Efter att gått och väntat och längtat i nästan 400 dagar på
att få ett positivt besked och under tiden tackat nej till flera erbjudande om
väldigt bra valpar här i Sverige och i närliggande länder så har det varit "tycka synd om
mej själv läge" några dagar, som när
luften går ur en ballong känns det,
Tänk om jag valt att tacka ja till den där kullen...
Men hur skulle jag lösa det praktiskt liksom, det ska ju
ligga rätt i tiden.
Jag hade planerat det här in i minsta detalj, kontakten med
jordbruksverket, fått hem alla viktiga papper
som skulle fyllas i så småningom, glad över hur vänliga och tillmötesgående de
är.
Hittat ett av väldigt få flygbolag som man får hunden i
kabinen när man flyger från England, väldigt lustiga regler just därifrån, men Finnair skulle vi kunna åka med.
Återigen imponerad över vilken service jag fått därifrån.
Jag trodde ju att det skulle bli lite krux med min semester,
jag hade sparade dagar, men att få 8 veckor semester hade jag inte vågat hoppas
på.
Min chef vet om min stora passion för hundar och hundträning
och min semester blev beviljad direkt.
Allt var fixt och färdigt, nu var det bara att vänta någon
vecka till på valparna- som aldrig kom.
Att snubbla sådär mitt på målsnöret liksom,....
Men ändå har jag haft en magkänsla som sagt mig, tänk om det
händer ngt......
Så jag har kontaktat en annan golden uppfödare här i sverige
som ska ha valpar ungefär samtidigt som min tilltänkta valp skulle födas.
Satt upp mej på kö där, men det visade sig på ultraljudet
att dt förmodligen inte är många valpar i magen, 2 eller 3.
Det blir kanske ingen valp i sommar.
Får försöka göra det bästa av situationen när jag går här
hemma i 8 veckor.
Men nåt bra har hänt!
Gårdagens träning med hårbollen.
Jag fattar det inte riktigt än, svävar lite som på moln.
Buza hade fokus på mej och träningen igår, inte en tanke på
att lägga energi på de andra, det var hon och jag, tror detta är första gången
det någonsin hänt.
Utförandet av momenten vi tränade var kanske inte helt 100
men hon jobbade på superbra och försökte verkligen göra rätt.
Nu lever hoppet igen- att hon säkert kommer att bli riktigt
duktig en vacker dag.
Bara nån vecka kvar, sen ska vi på läger för Anders
Svensson.
Ska bli skitskoj - nu e vi taggade.
