Att ta farväl av sin hund, att ta det tungs tuffa beslutet att nu är det dax, fan vad jag hatar det, vem är jag att bestämma att det är tid att inte få finnas till mer.
Men nånstans inom sej vet man, man måste veta och inse, se vad som är det bästa för hunden och inte se till sin egen egoistiska vilja att ha sin vän kvar.
Foppa fick en stroke, som han först började hämta sig stadigt ifrån, men när det sedan vände igen var det bara att inse fakta, det är nu det är.
Tårarna tar aldrig slut, det kvittar hur mycket man bölar för det kommer bara nya av nån underlig anledning, man e röd och svullen och ful i hela huvudet, men inte hjälper det någonting, det gör ont i bröstet, det rullas upp filmer i huvudet om och om igen om allt roligt och tokigt man varit med om tillsammans, blicken går automatiskt till platsen där han brukade ligga, men platsen är och förblir tom,
Jag är glad för de 12½ år som jag fick med Foppa, han var gammal, det är naturligt att dö när man är gammal, det hela gör det något lättare än när jag tog farväl av Lidas för bara 18 månader sedan, han som bara var 6 år, han som skulle vara mitt uppe i livet och bara ösa på, ja som det kan bli.
Medaljens baksida, den man inte vill vara med om.
Medaljens framsida- det två dårarna som finns kvar i huset, tack och lov håller de en sysselsatt till tusen, Nike måste börja träna stadga, nu e han supertänd och har blivit en träningsnarkoman, det är härligt, vi tränar på klossen, target samt kvar övningar, läggande under gång gillar han och tandvisning är väl det som vi lagt ner mest tid på.
Inkallning och budföring är oxå skitkul säger han.
En supertrevlig individ att träna med och en riktig nallebjörn att mysa med i soffan.
Buza- hon är verkligen en targethund, jag har aldrig tränat så mycket target som jag gör med henne, det får henne att förstå, nu har jag beslutat mig för att använda target vid inkallningen, något som är nytt och spännande för mig, jag är glad att ha båda Annika och Maria som kritiserar, berömmer och kommer med jäkligt bra förslag vid träning med den här hunden.
Fjärren känns som den stora utmaningen med Buza, vi tycker båda det är ett mkt roligt moment, B ligger gärna för högt i aktivitetsnivå och jag följer dumt nog efter i det läget, det blir felbelöningar och överslag, B bjuder på en himla massa beteenden och när hon inte får belöning för dessa så blir hon mkt frustrerad.
Efter överläggning med mina 2 coacher kom vi fram till- att efter att även de felbelönat B vid fjärren då hon är så snabb och flaxig, hon gör en rätt rörelse och så innan man hinner klicka har hon gjort nåt annant på en tusendels sekund, ja då klickar vi inte rätt rärelse, vi belönar stadgan, det är rätt att stå/sitta/ligga stilla utan att bjuda på ngt annat beteende, jag tycker hon har dämpat sig något i kroppen men hjärnan är fortfarande på högvarv.
Tränar vidare på detta då det är något jag verkligen tror på,
Även vittringen har fått sig ett enormt lyft sedan jag backade bandet och bara tränar markering på rätt pinne, håller fast vid detta ett tag till.
Dom e härliga de där 2 jag har kvar, längtar som en tok till våren /sommaren då de ska vara klara att starta i sina respektive klasser.
