Fortsatt tråkeri i allmänlydnaden med hundmöten,,,,,, efter att det gått bra ett litet tag föll vi pladask rakt ner i svarta hålet igen,,,,, vad gör man när varken lockande, godis,försök med lek eller bannor hjälpen!?
Jo, jag plockade fram sprayhalsbandet.
Detta har fröken hårboll haft på sig den senaste veckan under våra promenader.
Hon har fått sig en dusch i näsan vid 2 tillfällen, ljudsignal lika många gånger, hon tycker det är fruktansvärt äckligt att få en spray-dusch i näsan, men när jag inte kan komma åt henne på nåt annat sätt har detta varit den enda lösning jag kommit på, jodå, det har effekt, det har varit väldigt många promenader utan att jag använt halsbandet, det har suttit på som en säkerhetslina, men jag upplever Buza mer kontaktbenägen och hon lyssnar faktiskt på mej mer än någonsin.
Tanken har slagit mej flera gånger att jag inte alls behöver sätta det på henne, men så kommer tanken, tänk om hon låser dej på nån stackars hund och får för sig att "ge den på moppo", vad gör jag då liksom, då har jag förlorat igen så hon får helt enkelt ha halsbandet på sig ett tag till.
Äntligen har träningen med träningsgruppen på Svedala brukshundklubb kommit igång igen,
I tisdags tränade vi platsliggning, linförighet, hopp och apport.
Jag tycker att platsliggningen börjar bli helt ok, lite huvudrörelser när hon börjar bli otålig men hon har förstått att det är en uppgift hon har och inte nåt man kan bryta för att se sig omkring.
Linförigheten, lite tittig, spattig, försöker att inte bry mig så mycket om spattigheten eftersom hon blev "rädd" när det plötsligt smällde till.
Hoppet, bra tills Buza ser att jag tar upp kamptrasan ur fickan, glömmer att lyfta riktigt på benen och slår i ganska rejält, efter detta tycker Buza att hoppet är lite läskigt, det gör ont att hoppa och hon vill inte, springer runt om flera gånger och försöker undkomma genom att hitta på nåt annat istället som att kolla in träningskompisarnas väskor.
Jag väljer att ignorera detta beteende och fokuserar på att hon ska hoppa, det lyckas till sist.
Jag får kommentaren från en av träningskompisarna att de aldrig accepterat att hon gjorde så, att hon blivit irriterad på hunden för att den dummade sig.
Ja, kanske, men jag har lärt mig att Buza är lite känslig i i sådana här lägen, vad vinner jag på att blir arg/ irriterad på henne!?
Ingenting - jag väljer att jobba med att hon inte vinner på att springa runt om utan att det blir storvinst när hon gör rätt.
Hade det varit en dumhet utanför träning, ja då hade läget varit annat, då hade jag nog barsknat till ordentligt, men i träningen vill jag ha så lite konflikter som möjligt.
Apporten får vi traggla lite till.
I torsdags startade lydnad 1 kursen där jag är hjälpare, jättekul!
Buza skulle vara visningsobjekt i linförigheten, det gick sådär, dels för att jag inte värmde upp som jag brukar, tog henne från bilen in på plan, där var ju fullt med "nya" hundar och människor som fröken B gärna ville kolla in, ett par missar blev det, men jag kände att hon verkligen försökte vara till lags, men det var svårt för henne.
Åter igen en kommentar att "jag hade blivit irriterad" om det var min hund som gjorde så,
ja, men uppvärmningen var inte optimal, ny situation och hon är inte så gammal, blott 11 månader.
Kanske är jag för mjäkig, jag vet inte, det återstår att se.
Det känns som att ju mer jag tränar, ju mer ofärdig känner jag mig inför vår debut på lydnadsplanen.
Kanske ska vi skjuta fram det hela.
Imorn blir det måndagsträning i Malmö med Linda och bearded flickorna.
Kanske bäst att förbereda sig för att bli synad i sömmarna.
