De senaste dagarna har jag helt sonika bara satt ner foten och berättat för fröken hårboll vad det är som gäller, inga analyser, funderingar eller pedagogiska lösningar om hur och varför hon gör som hon gör, bara en tydlighet som hon förstår, har hon valt att låsa på saker som hon gärna gör så har jag handgripligen lyft henne till den plats bredvid mig där jag vill att hon ska vara, jag har märkt att hon inte alls tar illa vid sig när jag tar i henne, något som jag aldrig kunnat göra med mina goldens, hade jag tagit i dem istället för att locka så hade de tyckt att jag var det mest obehagliga som någonsin funnits, men inte fröken hårboll, hon bara registrerar att hon blir upplyft och accepterar att bli placerad där bredvid mej.
Och då menar jag inte att jag grälar eller ruskar henne utan bara bestämt tar henne lugnt.
Jag tycker jag ser en skillnad på vårt förhållande nu när jag bestämt mig för att bara sätta ner foten, jag gör det väldigt ofta, både på promenader och i träning men det ger nog effekt, trots att det inte är allt för roligt att hela tiden leka polis.
Dessa dagar har vi faktiskt haft mer framgång än motgång
*Buza har valt att komma trots att en okopplad nakenhund i prickig pyjamas väldigt gärna velat leka med henne.
* Buza har varit snäll mot mötande människor och hundar
*Buza har valt att komma på inkallning trots att hon studerade en kanin i buskarna.
*Buza lyssnar mer och mer och mer på kontaktordet och håller kontakten .
Igår tränade vi vid bulltofta med Linda och beardisarna.
Jag blir förbannad på mej själv, Grrrrr, ve och fy.....
Gör en linförighet, jag är så besvärad av att hålla i kopplet, tycker att det är i vägen, och vad ger det för effekt på hunden!!! ingen bra effekt alls.
Av med kopplet och vips så känns allt mycket bättre, Vi jobbade på bra både jag och Buza, det ger resultat att vara på henne som en igel.
Ett tunnare koppel måste införskaffas så att jag kan skärpa mig och lära mig gå med hund i koppel.
Lägganade under gång tränas, det går ganska bra, extra bra tycker Buza att det är då det ligger kaninskit mitt framför näsan så hon kan belöna sig själv för det braiga läggandet....
Efter ett tag känner jag att jag måste säga åt Buza mer och mer, känner att det börjar bli lite konflikter.
Linda påpekar att hon kanske är trött, tittar på klockan och vi inser att Buza varit igång 20 minuter, det är väldigt länge för fröken hårboll, 10-15 minuter effektiv tid tränar vi när vi tränar själv.
Inte konstigt alls att det är svårt med koncentrationen.
Tanken var att hon skulle få vila medans Linda & Izz tränade, hon är rolig den där Izzie,
Vid apporteringen kommenderar jag "spring fort" istället för "kasta" lydig som hon är den där Izzlan far hon iväg i en himla fart, det såg väldigt lustigt ut, där stod Linda förvånat med apporten i handen utan hund ett par sekunder.
Nåja, det är inte bara jag som ska få misslyckas..... en himla snygg ruta fick de till oxå.
Vi träffade på en hundförare inom polisen med sin hund Qurt, blev visade en liten övning och en ganska lång pratstund blev det.
Buzas andra pass bestod av inkallning - här känner jag mig kluven, ska jag pilla med ingånen? Hon gör en lov bakom mej, jag tror att det är en unghundsgrej och att hon kommer att göra tightare ingång i framtiden, eller ska jag få till en snygg ingång ? får ta mig en riktig funderare, det viktigaste är ju att hon kommer in och att hon inte smäller av knäna i ingången.
Ställandet under gång, hon kan göra både jättebra och nåt med litet balans steg, jag börjar undra om hennes teknik har något med min inlärning att göra, hon låser tydligen bakbenen, så klart att hon måste få komma rätt med frambenen innan hon kan stanna med dem oxå, men det ser kanske ut som steg fast än bakbenen är stilla.
En viss grön diamant hade exakt samma ställande, stannar med bakbenen först.
Får filma och studera tekninen.
Snart är det dax för träningstävling, spännande, det blir nog både gott och blandat känns det som, men W.T.F
Det är ju några månader till tänkt debut i skarpt läge, är vi inte redo då, ja då får vi helt enkelt skjuta fram debuten.
