Träning på
klubben idag med bästa gänget,
Buza och jag
tränade på fritt följ - som kändes helt ok, det var bra sa dagens coach.
Vi har
börjat med stegförflyttningar, det är lite knixigt men det tar sig, tror hon
gillar det där med att gå åt sidan.
Ville testa
att köra en kedja, ngt vi inte gjort sen vi tävlade sist.
Jag valde
FF, inkallning mot rutan och sedan att jag bara vände upp mot rutan efter inkallningen
och skickade henne.
Jag tvekade
om hon skulle fixa detta, hade jag bestämt mig för att testa så var det ju bara
till att löpa linan ut.
Jodå, FF
gick ju bra, inkallningen var bra, vände upp mot rutan och skickade, 2
sekunders tvekan från fröken Buz, sen for hårbollen in i rutan med bra fart.
Shit vad
glad jag var, tänk att vi lyckades.
Tränade
hoppet, det där momentet behöver verkligen nötas, om och om igen samt att jag hittar en rutin inför hoppet som
verkligen fungerar.
Apporteringen
var inte lika bra som tidigare men det var däremot fjärren.
Duktig
hund!!
Jag fick mej
dock en ordentlig tankeställare.
Roland säger
plötsligt - vilket fokus hon har, ja sa väl jag och flinade lite...
Nu när jag
kommit hem och reflekterat över det hela, så har hon inte en endaste gång på
ganska länge haft tankarna på att göra något annat, typ dra iväg för att hitta
på en massa skit.
För 2
månader sendan slet jag mitt hår och tyckte hon var världens dummaste hund,
skitstörig, skitjobbig, jättetråkig.
Och nu 2
månader senare har jag en hund som verkligen uppskattar och tycker om att träna
tillsammans med mig.
2 månader,
det är ju egentligen ingen tid alls, och vi har löst så mycket på den lilla
stunden.
Kan bara
säga en sak, min schapendoes är AWSOME!!!!!!
Vi var över
i Danmark i helgen och hälsade på valpens uppfödare samt ganska många ur
valpens släkt, mamma, morbror, helbror till valparna samt valparnas morfar.
Lika härliga
var de allihop,
Det hade varit kul att träffa valparnas pappa oxå, men han är ju en helt ok jakthund och jag tror nog att han är ganska trevlig oxå, jag får lite på det jag hört.
(niko)
Jag hade
varit lite orolig över hur det skulle gå, hur uppfödarna skulle vara och om jag
över huvud taget skulle förstå dem , men det var inga problem alls.
Både Naia
och Flemming var supertrevliga och lätta att förstå, det blev givetvis besök
både lördagen och söndagen.Och på söndagen fick hundarna visa lite markeringar
och sök.
Väntar och
längtar givetvis tills det är dags att plocka hem guldstjärnan, (stella aurum
betyder ju just guldstjärna)
Avslutar med en bild på härliga DJ som är helbror till valparna
