24/4 var jag och Buza på Trelleborgs brukshundklubb och tävlade lydnad igen, den här gången tyckte madame att det var tråkigt med sitt i grupp så hon lade sig ned när det återstod typ 30 seunder, surt ja, men då behöver vi ju träna mer på detta, tydligare kvitto kan vi ju inte få liksom.
Buza kändes hur fin som helst att föra, pigg och glad men lyhörd, ett missöde, som jag i efterhand förstått har varit ett tekniskt fel gjorde att vi nollade apporteringen, men ibland blir det bara konstigt, jag får helt enkelt finna mig snabbare och se till att vi får samma förutsättningar som alla andra.
Ännu ett andrapris fick vi ihop trots 2 nollor och 239 poäng, visst vill man ha poäng på allt, men hon gör ju fina saker den där hårbollen. :-)
1/5 var det dax för NIKE att debutera i trean, visst har jag trott att vi skulle klara det, men när jag gick in på plan var jag nervös, torr i munnen och tyckte att jag förde honom uruselt, jag borde slappna av, bara njuta av att få föra denna hund som är så fantastisk, men nä, hjärtat bultade och jag hade svårt att hålla ihop medan hunden jobbade på fantastiskt fint, han sa- jag gör som jag brukar, det brukar vara rätt så.....
supernöjd över hunden och mindre nöjd med mig själv klev vi av planen med känsla av att vi blivit uppflyttade.
jodå, 14 dagar innan hans 2-års dag blev han uppflyttad till elitklass på 283.5 poäng och en andra placering.
Han är allt bra fantastisk den där hunden.
Jag minns när vi hämtade honom i Danmark och uppfödaren Naia sa till mig "det kommer bli jobbigt för dej"
med tanke på att Buza bara var ett år då.
Jag har aldrig tyckt det varit speciellt jobbigt då Buza tagit den mesta av tiden och Nike kommit lite i skymundan och liksom bara hängt med, nu börjar jag förstå vad Naia menade, Nu vill Nike ta plats i träningen, inte bara i lydnaden utan han har även utvecklats stort i vår jakt träning, ja, det börjar bli tufft att hinna med jobb, familj och 2 unga hundar att hålla igång, men det ska gå, det bara är så.
För första gången har NIKE fått stå i centrum i träningen, maj månad är vigd åt honom, dels så jobbade jag mkt med honom i lydnaden i slutet av april samt att vi tränar lite mer på den jaktliga biten, vi har varit iväg på träningshelg för Lisa Falck bara han och jag, Buza fick vara hemma, jag tror att det var nyttigt för båda honom och mej att det bara var vi två som hängde i 2½ dag, vi har alltid haft en bra relation, men någonting har hänt med oss efter denna helg, vi har blivit tightare på något sätt, Nike känns inte längre så barnslig, utan han börjar nog så smått bli man.
Buza är inte riktigt förtjust i att få stå tillbaka i träningen, tror att hon kan behöva lite vila efter att ha tränats väldigt väldigt mycket konstant, men hon är inte av samma åsikt märker jag eftersom hennes hyss har ökat markant, senaste tricket består av att tränga sig fram till fodertunnan under trappan och på nåt vis välta den så locket går upp/av och sedan äta av hjärtans lust av Nikes mat tills hon känner sig mätt, jag kan ju inte säga att jag är särskilt imponerad av hennes påhitt.
Nåväl, mota olle i grind och ge henne den träning hon behöver lär väl lösa detta lilla problem.
Träning för Helene Lindström står på tur och om det är något Buza gilllar så är det att åka på läger.
