I går valde vi bort träningen på bruksan, förra veckan igen var det så kladdigt och kletigt i marken att man nästan fastnade i geggan när man gick, inget kul och med tanke på hur vädret varit i veckan gissade jag att underlaget där borta inte var trevligare än veckan innan.
Det blev en stadspromenad istället.
Nike skötte sig hela vägen, lugn, stabil och trygg, kan ju säga att Buza var raka motsatsen, drag i kopplet, rygga för saker hon inte sett förut enligt henne, här märks det tydligt att jag slarvat med miljöträning med henne, tydligen är detta något hon måste utsättas för hela tiden, styras och stöttas i olika situationer, det tråkiga med henne är att finns det inte saker hon är rädd för så "letar" hon efter saker att vara rädd för.
En dumhet som hon får sluta upp med.
Den största utmaningen på promenaden var att passera en buss på stationen som pustade och frustade på ett underligt sätt, men inte la jag benen på ryggen för det, och då behöver inte schappen göra det heller, tror vi passerade denna buss 8-10 gånger innan Buza accepterade att den kunde låta på det viset, sista gången vi passerade bussen gick hon fint bredvid mej och jag fick hejda mig för att inte vinka till gubben som suttit i bussen och glott på spektaklet och med all säkerhet tyckt att jag var helt tosig som spatserade där fram och tillbaka.
Dagens övningar med Nike:
Klossen, väldigt väldigt roligt tycker han, vi har inte tränat på detta på ett tag och nu när vi ska börja svänga i det fria följet så behöver vi uppdatera kontrollen av bakdelen, den hänger inte riktigt med i vänstersvängarna.
platsliggning, vi tränar med hakan i marken i köket, han bjuder själv på beteendet och nu ska jag lägga in ett kommando för detta.
Han är väldigt rolig, jag har gjort på exakt samma sätt som med Buza och hon fixade det fint ganska snart utan target, men Nike visar tydligt att han behöver denna för att känna sig säker, bara till att låta han ha den så länge det behövs.
I övrigt är jag imponerad över hans fina teknik i både ställande och läggande under gång och vårt fjantande börjar sakta men säkert likna moment,
samt att trots att han är mitt inne i en könsmognad där han är helt upp i det blå ibland så är det "all in " när han tränar, imponernade.
Buza:
Oj vad jag får tänka med henne, hon tänker ju inte alls som en golden.
Presenterar jag något för Nike så säger han OK! då gör vi det och så funkar det.
Med Buza är det inte så, jag vet hur jag vill ha det och hur hon ska göra, men när jag presenterar det för henne säger hon ganska ofta - nej, det passar inte mej,det går inte om jag gör så, vi gör på nåt annat sätt och oftast kommer vi på en lösning tillsammans.
Som idag, vi har fått massor av fina tips ang fjärren, men det har aldrig riktigt klickat mellan oss fastän jag tyckt förslagen varit superbra.
Nu känns det som att jag och Buza är överens om hur vi ska göra, det är en mix av tasstarget, låsta bakben och omvänt lockande, och jag har fått henne att välja detta för att det ska bli bra, har jag valt någon av dessa metoder var för sig så har det inte blivit bra, .Samt att jag inte flaxar med armarna,(det svåraste av allt ) det är nåt konstigt med mej och mina armar, om munnen rör sig så gör armarna det oxå av sig själv, hur lätt är det för Buza att stå stilla med sina ben när jag flaxar och kraxar som en skadeskjuten kråka liksom.
Trots allt trixande och fixande känner jag att vi går framåt bit för bit i vår tränig - ytterst motiverande, nu skulle jag nästan behöva ytterligare en hund för att stilla hundträningsbegäret.
