Nu är det dags att bruka allvar, tänka på vad jag vill med mej själv och mina hundar.
Jag startade lydnadsklass 2 med Buza för lite sedan i Lomma, Det gick inte bra, en intetsägande känsla, jag var inte nöjd, men kunde ändå inte vara missnöjd, och ändå var jag inte glad för den superfina fjärren med betyg 10 som min hårboll utförde.
Buza satte sig på platsliggningen, direkt när jag gått ut mina meter och vände mej om satt hon upp , i 2 minuter och 45 sekunder satt hon och ville ha hjälp, när det återstod 15 sekunder reste hon sig och gick ett par steg....
En fantastisk sitt i grupp utförde hon, men magkänslan sa mig att ngt var väldigt fel.
När jag satte henne i bilen hörde jag att det pangade i skogen, ja det måste ha varit det.
Dum som jag är valde jag ändå att köra på, uppvärmningen gick skit, jag tänkte tanken att bryta, men av nån DUM anledning gick jag in och körde, i min värld gick det skit, jag hade inte min hund med mig, hon var superstressad och vi hade ingen kontakt och hoppet nollade vi, hon satte sig inte utan hoppade tillbaka direkt.
2 nollor, och slutsumman av poängen var 120. Det är inga dåliga poäng med tanke på 2 nollde moment.
Jag borde vara glad för de fina poäng vi fick, men känslan av att Buza inte mått bra har tagit över totalt, nästa gång det pangar - ja då skiter vi i det hela, jag tycker inte det är ok att kräva att hon ska utföra nåt bra om hon går och är så rädd,
Det är dags- att våga titta bakåt, inte bara stirra mig blind på vart jag vill med Buza, jag vill att vi ska lyckas med att Buza ska få titeln SE lch, men samtidigt måste jag våga titta bakåt, klappa mig själv på axeln, se vilken enorm framgång vi gjort både hon och jag, vi har misslyckats många gånger och vi kommer att misslyckas igen, men fy farao vad långt vi kommit, vem hade kunnat tro det!?
Verkligen inte jag.
Det är dags - att börja träna med Nike,jag känner att han lägger för mkt energi på Buza, det är bara hon som gäller, jag kan inte skryta med att jag lagt ner så mkt energi på honom, han har mest skrotat omkring och varit väldigt väldigt barnslig, jag har sagt till mej själv flera gånger, han är inte mogen, men vårt samarbete blir ju inte bättre av att låta bli att träna.
Nu startar vi, lek lek lek.
Det är dags att börja sära på hundarna, det har varit bekvämt att gå med de små tillsammans, så att man kommer fram någon gång, Foppa håller ju inte samma tempo som dessa små.
Vi har gått till parken där de fått rasa av sig och leka som tokar, otroligt korkat.
Det har utvecklats en kamp mellan dessa två små, vem som kan gå fortast, vem som kan dra mest i kopplet, vem som hittar mest kanin och kattskit när de är lösa, vem som kan lyssna minst, nä, stopp och belägg, nu kortar vi tyglarna lite, alla tre får någon gång gå själv med mej, och så försöker jag att bara gå med alla tre tillsammans på morgonen innan jobb, men framförallt ligger fokus på att ta Buza och Nike tillsammans så sällan som möjligt, Buza har fortfarande en massa skit för sig som jag inte vill att Nike ska ta efter, och det är ju lättare att få honom att låta bli när inte hon är med...
Det är dags nu - nu kör vi
