Så var då
debuten för lydnaden utförd.
Jag tycker
att jag förberett oss så mycket det bara går, hunden kan alla moment, vi har
tränat med både glädje, krav och störning.
I morse när
vi varit ute, ätit frukost och hade lite tid kvar innan det var dags att åka,
gjorde jag exakt som jag gjorde inför tävling med Lidas.
La mej på
soffan, slöt ögonen, gick igenom moment efter moment mentalt, hur momentet går
till hur jag och hunden ska utföra det, vad som kan hända och vad och hur jag
ska göra för att få det hela att fungera.
Skillnaden
mellan Lidastiden och Buzatiden är att Lidas låg precis nedanför soffan och
väntade på att jag skulle filosofera klart, medan Buza hoppar och skuttar på
min mage, Pussas som en tok och tycker att jag är underlig som lagt mig där på
soffan en tidig morgon.
Väl framme...
Tik-kontrollen
gick ju bra, alltid nåt...
Lottningen
utfördes, vi fick start nr 8.
Går in och
ställer upp för platsliggning, jodå Buza visar klart och tydligt att hon vet
vad som väntar, vi gör vår vanliga ritual och Hundarna läggs ner.
När det gått
ca 15 sekunder börjar en viss hårboll lyfta huvudet, kolla in sina grannar,
snusa, krypa, sänka huvudet när hon upptäcker att jag blänger, men vad hjälper
det, det var ingen bra platsliggning ,myror i brallan och en 7:a.
Tandvisning,
domaren var en trevlig prick så Buza var tvungen att lyfta på rumpan, en 9:a
Linförighet:
Det kändes bättre än vad poängen var, ja hon hoppade och studsade, tydligen
hade hon pendlat i pos och snusat, inget jag märkte av. En 6:a fick vi-
Läggande
under gång: oj vad det tjongade till när jag kommenderade hårbollen att lägga
sig ner, hör bara domaren säga meeeen.... När jag vänder mej om har hon krupit
och ligger och käkar ankbajs!! MUMS!!! Och vilken belöning!!
När jag
återgår vet hon nog att hon gjort ngt som hon inte skulle gjort, hon sätter sig
inte upp direkt utan väljer att snurra runt på nåt konstigt vis att hon sätter
sig mitt framför mej så vi står med nos mot näsa, tjusigt, det som kunnat bli
en fin 10:a blev en 5:a
Inkallning:
hon kommer i ett rasande tempo, när hon är 3 meter ifrån mej ser jag att hon
släpper tanken på sin uppgift och lägger fokus på publik och hundar bakom oss,
jag ser på henne att hon inte har en tanke på att komma in fot utan tänker dra
en repa runt appellplan, nädu din apa- far tanken genom mitt huvud- den ska jag
inte bjuda dej på och ryter ett FOT! När hon är bredvid mig.
Hunden väljer
att lyda- skönt!! En 7:a blev det
Ställandet,
Buza var heltoppad, okoncentrerad och ville bara köra på, valde att göra ett
DK, men vad hjälpte det när hon återigen gjorde ett urtjusigt läggande - betyg
noll.
Apporteringen
- tydligen sätter jag apporten i munnen på henne, hm dumt av mej...
Hon håller
apporten fint tills det återstår en sekund och lägger sig sedan ner!! Konstig
filur det där..., 7 blev det där också
Hoppet var
det som tur inget att klaga på, en 10:a
Helhet- en
9:a snällt tycker jag.
Hon var
tydligen väldigt charmig att titta på,,, jaja vad hjälper väl det när man vill
ha 160 poäng och får 121.
Jag som hade
en plan, att göra 3 snabba ettor för att få ett lp , låta henne löpa i lugn och
ro under sommaren och sedan ta itu med 2an till hösten.
Jag tänker då
inte harva runt i ettan, så nåt lp blir det inte för hårbollen.
Jag kan inte
säga nåt av känslan, jag vet inte vad jag kände under tävlingen, jag log, var
glad, räddade upp det jag kunde rädda upp medans hon gjorde vad hon nu gjorde,
jag kände mej som en tydlig och bra förare.
Men känslan-
jag känner mej bara tom,
Inte nöjd och
inte besviken.
men nu är
känslan bara tom, det fattas nåt- en trygg och arbetsvillig hund med will to
please.
