Den finns där nånstans - den där känslan när det bara är jag och min hund som existerar i hela världen, problemt är bara att jag inte riktigt lyckats finna den, och när jag väl hittar den då tappat jag bort den ganska snart igen.
Träning med Linda och de skäggiga brudarna i måndags, Sbk malmö var vi på då, videokameran var nedpackad och vi blev filmade, Buza och jag.
Dagens aktivitet skulle bestå av att länka samman momenten lin.f , läggande, ink, och ställande.
Linförigheten, ibland var hon med mig och ibland inte, ibland satte hon sig i halterna och ibland inte, fokus blandat med ofokus. Detta var känslan över vår linförighet.
I övrigt höll hon ihop hyfsat bra, tappade fokus vid starten på ställandet, men hade inga problem med att sortera vilka moment vi sysslade med.
Paus för fröken hårboll och sedan ett pass till.
Hoppet, väljer att gå sidan om, det har hon minsann lärt sig att man kan göra, en del tragglande för att få henne att göra rätt.
Apport, måste träna på passivitet, händer det inget så släpper fröken B gärna apporten.
platsliggningen, Buza får myror i brallan efter ca 1 minut, vill flytta huvudet sidleds och svansen börjar vifta, svårt att hålla fokus på sin uppgift.
Väl hemma igen och studerat filmen noga så ser det inte så illa ut som det känns, visst hon glömde sätta sig en gång under linförigheten och satte sig sent en gång.
De andra momenten utför hon bra,
Men JAG!!!!!!! hua! gud vad dåligt jag går, jag vet att jag är skitkass på att gå med hund och samtidigt hålla i ett koppel, det syns tydligt att jag inte vet riktigt hur jag ska gå, hur fassen ska hunden kunna gå ordentligt om inte jag kan det!!!!!
Idag for vi ut till Trelleborgs brukshundklubb.
Siktet var inställt på fritt följ, apport, hopp och platsliggning.
Började med plats, hundfan har tydligen lärt sig att man kan krypa fram när det börjar bli tråkigt att ligga still, fan fan fan!!!!!
Ja, nåt måste man ju ha att träna på.
Fria följet, shit vad bra det kändes, att allt kan vara så mycket lättare utan att hålla i ett snöre, kände direkt när B släppte , men vilken skillnad, duktig hund men mycket jobb med att få henne att tänka uppgift och inte belöning.
Hoppet, bra
apporten, mkt bra, märks att vi jobbat passivt.
Foppa, 12 år och lite ont i benen ibland, men fy vad han var på hugget, märker en enorm skillnad när jag delar upp momenten och kör halva moment och när vi kör hela moment -som det ska vara enligt Foppa, vilket fokus och motor han kan ha när han vill, den mannen har inte en tanke på att ta ögonen från sin matte, älskade gammelgubbe.
Vill behålla känslan av ett bra fotgående när det är Buzas tur igen, torrgår ett tag för att hitta rätt rytm och steg.
Körde ett likadant pass till med förken B , Platsen sämre än så kan det väl inte bli, Buza fick ett akut behov av att vakta och for upp och markerade nåt hon hörde.
Ff, bra igen, en bra känsla och en fantastiskt arbetande hund med härlig attityd.
Hoppet inget problem och inte heller apporten.
Så nya funderingar och försök för att få lilltösen att förstå att det är en uppgift hon har när hon ligger plats och att man inte kan fara upp för att hon hör eller ser något opassande.
Men känslan fanns där flera gången idag,kanske inte så långa stunder men den finns.
